Att bli styrd av kärlek eller hat.

För varje år som går börjar jag uppskatta att leva mer och mer! I bland kan jag få "American beauty" attacker och tycka att världen är så vacker så jag kan börja gråta.

Väldigt mycket positivt händer inuti mig. Men när jag tittar ut i världen blir jag orolig ibland. Riktigt orolig för framtiden.

Jag har varit så säker på att rädsla och hat skulle bli "omodernt", att det skulle försvinna mer och mer allteftersom kärleken tog över. Vi har ju blivit så duktiga på att värna om miljön, att män och kvinnor ska ha samma rättigheter började dyka upp, kunskapen om barn med funktions nedsättningar ökade... osv. Allt skulle ju bli så bra och fint hade jag tänkt!

Men när jag tänker på hur många det finns i Sverige som tyckte att bland det viktigaste för vårt land var att det inte får bo fler här, då blir jag så oroad.

Plötsligt är det lite okej att ha rasistiska åsikter. Och när det uppmärksammats som det gjort nu är det inte så konstigt att nån börjat skjuta på invadrare. Självklart tror jag inte att den här personen är frisk, eller att det skulle ha nått med SD att göra. Men jag tror att det här är en utveckling som kommer att fortsätta i Sverige om inte folk börjar förstå vad det egentligen innebär att styras av rädsla!